Gnällkärring är vad jag är

En bild jag tog på min vän Push Konstapel och hennes son i mars i år. Visst är dom fina.
Många barn runt mig nu, både utanför och i livmodrar, eller kanske livmödrar blir det i plural? Därför blir endel snack om det.
Jag gillar när mina nära och kära förökar sig det är inte det som är mitt problem. Problemet är barn jag inte har någon som hellst koppling till. Jag märkte detta när jag i 8an prauade i en första klass i 2 veckor. Jag avskyr när man står i en kö till en kassa i en mataffär och det är en unge som räcker ut tungan eller gör grimas åt en, när deras föräldrar inte ser. Man känner sig dum och vet inte vad man ska göra riktigt. Senast det hände tog jag min vuxen roll på allvar och gjorde det ända rätta och viskade bajskorv bajskorv till det fula barnet i fråga sen tittade jag nonchalant bort. Jag vann kan man säga! När vi åkte til Thailand så sa piloten i högtalarna att "och så har vi nöjet att berätta att vi har hela 52 personer ombord som är under 2 år"-åååå neeeeej skriker jag ut lite väl högt. Det var en pest! Men det var roligt att pensionärsparet fråga mig vad pensionerad hette på engelska när dom skulle fylla i sitt visum och jag säger med självklar röst - Retarded! Gubben nickar instämmande och mummlar ja just det ja.
Jag är iallfall glad över att bli moster, den lilla killen som komma skall kan inte göra något som gör att jag inte tycker om han. Han kan inte annat än bli härlig! Moster Malin ska han kalla mig.

En annan söt bild på detta härliga barn.

Alla barn som bor här i området är förövrigt puckade och det är inte bara min åsikt. Helt totalt utflippade och dumma. Efter att Hessam en dag skällt på en unge,han i rött, så frågade han i rött mig dan efter om min pappa alltid va så arg. Men alla är rädda för hundar, så jag har kommit på ett sätt att slippa ha med dom att göra. Så fort jag kommer ut på gården säger jag ganska högt -Ramses fri ! Så är ungarna lika borta som Aras guld