En sjömans själ

En fiskmås tonåring som fög förbi idag när vi log och lapade sol och blev bruna som bajs. Tycker inte det är något fel på fiskmåsar. Dom livar upp stämmningen då och då. På 90-talet så kollade vi in när de kaxiga fickmåsarna dök ner och tog turisters korv ur brödet direkt när dom hade köpt dom på Marstrand. Jag njöt av sånt redan som liten. Har inte sett dom göra så på många år någonstanns. Kanske har de blivit civiliserade? Deras bajs är dock äckligt. Har fått det på mig en gång. Jag var på smurfarnas konser på Götaplatsen och hade snott min systers coola gråa Everlast tröja, och på den kom det såklart. Man har ju hört historier om folk som ligger och solar och får måsskit i munnen. Skulle halvt avlidit av skratt om det hände när jag var med. Inte om det hände mig, då hade jag bara avlidit. En gång när jag, mamma och syster kom hem med våran saab 900 när jag va 6 år, så stod det en stor mås på vår tomt. Den vägra flyga iväg och så såg vi att den va skadad. Då kom det två poliser hem till oss och klubbade brutalt ihjäl den på slipersen med en batong. En blodpöl från denna mås låg sedan där tills nästa gång det regna. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var pinsamt att det stod en polisbil vid vårt hus och sorgligt att se denna blodpöl. Enligt sägen är måsen själen från en avliden människa, och då ofta en sjöman. Detta är troligen orsaken till att fiskmåsen på många håll ej har fått dödas. Konstaplarna kände nog inte till det när dom slog de sista andetagen ur denna fågelkrake.