De söndriga huset som jag inte vill bo i.

Ett ruckligt söndrigt hus på ett sand berg i Danmark -07

Visst ser det mysigt ut. Jag skulle vilja bo i ett sånt här trasigt hus ett tag. Bara för att se hur det är. Att folk kan se mig när jag gör konstiga saker eller hoppar omkring naken gör mig inte så mycket. Hellre naken än påklädd har länge varit mitt motto. Jag trivs naken och under min utbildning fick vi vara nakna större delen av dagen. Då mådde jag! Men det blir lätt för inbrottstjuvar om huset inte har hela väggar, och dom har jag svårare för än att folk får se min lena stjärt.Har aldrig varit med om nått traumatiskt mastodont inbrott där nån ollat runt bland mina hudlotions och tagit mina bestick eller något, men har de senaste sju åren varit rädd för att någon ska komma in och ta något när jag sover. Ett inbrottslarm ska jag skaffa mig en vacker dag, eller man kanske inte har det i lägenhet? Vad vet jag, villaunge som jag är. Jag ska ha det iallfall. Det räcker inte med porttelefon där nere, nyfikna grannar, hasp på insidan dörren, galen rabieshund som skäller på allt som inte ska va i trapphuset och en någorlunda stark hårig sambo. Nee jag ska ha ett larm. När jag fyllde år så fick jag en pulverbransläckare och två optiska brandvanare. Jag var rädd för att vi ska brinna inne med. Nu är jag inte det. Bara de där med Kasper, Jesper och Jonathan problemet kvar. Larm är nog dyrt fresten. Får bli ett hemmagjort av konservburkar och björntråd som jag drar till närmsta polisstation.

På tala om larm så va det en dansk som uppfann inbrottsalarmet, men det blev stulet innan han hann ta patent på det. Sånna historier kan jag gotta mig åt innan jag ska sova. Sicken idiot tänker jag och somnar nöjd över att jag själv är så illa smart