Staty över mig, hur?

En skön bild över Algero på Sardinien som är tagen för 2 å sen. En av de mysigaste städerna jag satt min svunstiga kropp i. Sjukt dyrt bara. Och de som slog mig var att italiernarna som ska va så välklädda ser ut som en bunt äkta kickers från lexby. Istället för att spela vollyboll på kvällarna så ägnade sig folk åt att göra fräcka strandskulpturer. Jag skulle med vilja kunna det, finns det nån kurs eller utbildning för de mån tro? I England finns det en staty, inte av sand men ändå, över en man vid namn William Huskisson. Vad är det så speciellt med honom då? Jo han är den första människan som blev överkörd av ett tåg. Täk att ligga inne med en sån titel. Vad skulle jag behöva dö av för att få en staty? Första människan att bli överkörd av en bowlingklot? Drunkna i Poseidon? Då kanske jag får en liten staty breve han. Naken och självsäker ska jag stå där, men inte med en himla fisk i handen. Jag skulle vilja ha ett svärd i ena och ett lasso i andra. Bowlingklot för övrigt är farliga grejer. När jag gick i högstadiet så va jag och bowla me några kompisar i Partille och skulle ta ett klot från hyllan på väggen. Jag tog det understa och de som log över ramlade ner på min fot såklart. Det gjorde så sjukt ont att jag ville avlida på plats. Men under hela min uppväxt har jag haft en sjuk läggning att aldrig kunna berätta för nån, förutom familj, att jag skadat mig. Jag skyllde på nån akut hamstergrej antagligen och började knalla bort till bussen helt själv hoppandes på ett ben. Foten dunkade som en juckande hund och tillslut trilla alla mina naglar av och foten skiftade mellan grön och lila några veckor. Lite glad var jag dock för jag slapp åka skridskor med skolan nästa dag. Skridskor är inte min grej, jag sysslar mer med extrema sporter som bowling.