Jag vill ha en egen...

En liten luktärt på landet. Denna blomma blir jag faktiskt glad av. Den luktar gott och min mamma brukade sätta sånna i en liten vas då och då på mitt bord när jag bodde hemma. Skulle vilja ge denna blomma till sura tanter och gubbar där jag bor så kanske dom kan lukta och bli lite glada iallafall för en dag. Men då tror dom väll jag är ett vandrande kromosomfel , vilket dom nog redan tror ibland. Men man ska inte pröva att äta denna blomma för den är giftig. Så gör inte det! Jag tror aldrig jag kommer få blommor av min kära sambo. Det gör inte så mycket för jag dödar dom bara plus att jag inte riktigt förstår tjusningen. Om det är för att han bara vill va snäll eller visa att han tycker om mig eller något så kan han hellre massera mig stenhårt eller köpa godis eller dammsugarpåsar eller vad som hellst. Pojkvänner köper tydligen blommor om dom varit dumma också har jag hört. Första tanken är då varför man har en man som är dum mot än?! Men iallafall om Hessam skulle varit dum nån gång och kommit med blommor som förlåt så hade de varit värre än den dumma handlingen själv. Blommorna i de fallet hade bara hamnat långt upp i näsan, nästan hjärnan så skulle han, allergisk som han är fått en allergi chock utan dess like. Köp en hamster eller en egen höskulle till mig då istället, nått jag inte skulle kunna motstå. En egen höskulle skulle jag velat ha, en sån som barna i bullerbyn har. Nu känner jag av de där habegäret lite. Ska kolla upp vart man kan införskaffa sig en sån. Överskottsbolaget har ju de mesta.