lite om defekter

Skånes landskapsblomma i sitt finaste esse. Några defekter här och där. Men jag gillar defekter. Det blir roligare så, när allt inte alltid är perfekt i denna perfekta värld. Jag hade en leverfläck på skinkan och jag tog bort den när jag var 14 år. Jag ångrar det. Den var inte ful eller äcklig alls, men jag skämdes väll för den. Konstigt eftersom ingen såg den, inte när jag hade bikini syntes den heller. Jag saknar den fläcken grymt mycket, den var ju mig. Nu har jag ett stort ärr där i stället. Jag hittar på att jag blivit stabbad där av en argsinnt islänning, blir mer spännande så. Defekter är bra som sagt. Inte om det bara är det men lite då och då. Jag spyr ofta i smyg på folk som ska ge sken av att allt är perfekt och att dom själva är perfekta. Inget med mig är perfekt men jag lever och är glad ändå. Däför gillar jag denna bilden så mycket. Blomman är helt skev och blommorna runt om har inte ett enda blad kvar, ungefär som en rakad Britney Spears, men den lilla getingflugan gillar den endå. Jag vill icke ha en perfekt pojkvän, en perfekt hund ett perfekt liv. Jag skulle bli så in i plåten uttråkad så jag skulle bli pyroman eller nått för att förleda tristessen. Å tänk då vad jag skulle kostat samhället...