att vandra med en lax i koppel

Världens goaste lilla valp utforskar den stora vattenpölen förra sommaren. Igår gick jag ut en sväng med han, mådde så dårligt och gick i nån sorts dimma. En ståtlig kvinna kommer fram och frågar med pipig röst-¨åå är det en isländsk fårhund? Nee, svarar jag lite disträ, det är en norsk fjordlax. Jag märkte inte själv att jag sa fel förens hon påpeka det för mig. Hon trodde nog jag försökte vara rolig. Jag berättade snällt att han faktiskt inte va en fjordlax utan en norsk buhund. Men jag har haft kul åt detta i ett dygn nu. Jag har även körtefeber och det är väll så där ball. Kan och får bara ligga här i sängen, och är rastlös till max. Jag får liggsår snart. Det enda jag har tid med är att fundera över de stora frågorna i livet. Som om man blir halv ihjälskrämd fast man blir det två gånger tex? Även så har jag funderat ytterligare på det här med geten Glenn. Det är ingen bra idé nu då jag inte har någon trädgård. I Afghanistan och några andra länder så utövar man något som kallas för Buskashi. Det är en sport som går ut på att kasta in en död get i motståndarnas mål. Jag har aldrig sett de me det kan ju inte vara mer elakt än tjurfäkting tänker jag. Geten är ju redan död, men endå lite udda. Fast udda behöver ju inte vara lika med dårligt. Även så är Bono lik Robin Williams fast det kasnke inte var någt nytt? Geten Glenn är lik Bosse Bildoktor till den mildaste grad, ändå älskar jag han.