Jag och Leffe

Då var det höst då kan man kanske säga. Är det bara jag som har en bild i huvudet att när man var liten och hade sommarlov så va det alltid fint väder och man badade varje dag. Så är det inte nu eller så var jag mindre kräsen då. 2 dagar med sol och vid havet har jag lyckats få i allafall. Inte illa då klarar jag mig tills nästa sommar. Bilden ovan är förövrigt tagen i oktober då det ska vara höst. Som sagt Sverige har inga årstider längre. Det är tråkigt för jag älskar alla årsider, bara dom är som dom ska vara. Själv ligger jag i körtelfeber, fast svininfluensan är över men livet är jobbigt ändå. Känns som jag rostar ihop.
Om man kunde få ut allt järn ur en människo kropp skulle det räcka till en 2-tums spik. Då skulle jag ha spikat upp min nya klocka med den spiken.
Tacksamt nog rostar människor i allmänhet inte. Järn rostar vid kontakt med vatten, eller luft med minst 70% fukt. Hade dock varit lite kul om man hade behövt oroa sig för att rosta om man drog till fuktigare klimat. Om man vandrade omkring i Amazonaz och plötsligt rostade armen på en. Fast han Leif gw Persson blir nog den första människa att rosta sönder och samman, han är nog redan på god väg. Ska försöka få iväg ett sms till han sen och skriva att det aldrig är försent att börja motionera. Han lever nog inte många år till. Jag själv får inte göra något fysiskt ansträngade på 6 veckor. Sen ska jag ta det lugnt i ett år. Ball, känner jag. Jag vill köra kullerbyttsrace utan dess like bara för det, men får väll skaffa mig ett lugnare intresse.
Om jag äter stora mängder kollodialt silver så kan resultatet bli gråblått skinn, kanske vore kul att pröva. Jag ska alltså bli en gråblå latis som rostar och kommer ha samma fysiskaförmåga som Leif gw Persson under det kommande året. Ett underbart år ska de bli.