Bastarden Ramses

Denna hund kommer inte vara en bastard så länge till. Just nu är han en oäkting och resten av hundarna i grannslapet kollar snett på han. Ja tydligen så funkade mina tidigare inlägg för han den där jag bor med vill tydligen leva hela sitt liv tillsammans med mig. Är det friskt? Men jag är glad och han är glad. Jag vet i allafall att han den där älskar mig för han gjorde de precis som jag ville. Helt oväntat på de mest oromantiska sätt man kan tänka sig. Inga levande ljus, inga rosor och ingen naken dvärg som spelade harpa. Jag var allmänt deppig oresonlig och sur som en citron och låg och nästan grät i sängen. Jag hade inte klandrat han om han istället gjorde slut just då. Jag har även idag lärt mig vad som är skillnaden på att vara förlovad och vara trolovad. Förlovning är inte rättsligt bindande, det är trolovning. Kanske ska man sattsa på en trolovning istället så han inte får för sig att dra till Kuba mitt i allt. Maria och Josef (Jesus mamma och jordlige far) var ju trolovade och inte fölovade och jag har aldrig riktigt hajat skilnaden. Bilden där uppe är tagen för någon vecka sen när Ramses var på utflyckt. Han förvann senare all världens väg och jagade rådjur tills han stupade. Hunden alltså.